Jag tittade på nyhetsmorgon idag, och då annonserades det att en kändis skulle prata om sin bröstcancer. Det var Regina Lund. Hon är just nu mitt inne i cellgiftsbehandlingarna. Det är starkt att mitt i allt elände prata om det i media.
Nu återgår jag till min egen historia. Jag hade varit färdigt min dryga månad av isolering på sjukhuset och jag fick åka hem. Åka hem till min familj!! Vi skulle snart flytta. Vi skulle bara stanna i Norrland ungefär någon månad till, för i juli skulle vi flytta söderut igen. Jag visste att jag skulle göra mina täta kontroller på vårdcentralen, jag höll mig hemma och försökte i det lilla jag orkade att bidra till packning. Ja, det blev inte så mycket.
Så småningom så skulle jag göra min tidigarelagda 3-månaderskontroll på sjukhuset. Jag hade fått börja tvinga på mig stödstrumpor eftersom mina fötter och ben svullnade till stockar. Och gjorde ONT.
En härlig sommarbild får gestalta mitt tillfrisknande.
Bara några dagar efter min 3-månaderskontroll så gick flyttlasset för oss ner till Säffle. Jag tror vi kom till Säffle på torsdag/fredag. Då fick vi in våra grejer i lägenheten, och på måndagen som kom så skulle jag göra mitt första besök på Hematologimottagningen i Karlstad. Allt för att det inte skulle kunna hända något, så jag fick träffa min nya läkare på hemmaplan, och de fick kolla mina prover och se att allt gick så bra det bara kunde i mitt tillfrisknande.
Tiden gick, barnen hade börjat i skolan och på dagis. Jag fick fortfarande inte vistas på dagis, så jag höll mig utanför. Samarbetet med dagispersonalen upplever jag fungerade väldigt bra.
Hösten kom och allt blev mörkare, bladen fick fina färger och barnen kunde leka i lövhögarna hemma på gården.
Så blev det dags för mig att boka biljett till storstan. Jag skulle till Stockholm, Karolinska sjukhuset i Huddinge och träffa läkaren där. Allt kan de nämligen inte göra i Karlstad. Eftersom det bara finns 3 sjukhus i Sverige som gör de här transplantationerna, så fick jag åka dit jag tillhörde då. Så jag var i Stockholm ungefär varje/varannan månad ett tag, och det fungerade bra tycker jag. De kollade över mina mediciner för att jag så småningom skulle bli av med mina hästdoser av alla mediciner, och jag klarade det mesta rätt bra och gjorde mina återbesök.
När det var Lucia på dagis så skippade jag mitt dagisförbud. Jag kan ju bara inte missa när mina barn går i Luciatåg på dagis.
Sen var det dags för hela familjen att gå till vårdcentralen och ta sprutan mot svininfluensan. Alla skulle göra det eftersom att jag kunde bli jättesjuk om jag hade fått det.
Strax innan jul åkte jag till Stockholm, och jag hade inte riktigt märkt att jag var på väg att bli sjuk, jag hade tagit mina prover och de såg bra ut. Så efter läkarbesöket åkte jag hem igen.
Men jag märkte att jag blev sjukare, jag fick utslag. ÅÅÅÅ nej. Jag hade fått bältros! En gång till! Så jag åkte till Karlstad och fick behandling direkt så jag kunde åka hem igen, bli frisk och fira jul!
En trevlig vinterbild från det snörika året 2009
Den julen firade vi hemma tillsammans med släkten. En lugn och fridfull jul hade vi.
Det får räcka för idag, jag fortsätter nästa gång.
Ha det gott alla och ta hand om er själva och varandra!!
Så duktig och stark du var. Kram Anki
SvaraRadera