Jo, nog verkar det vara det... Tröttare än någonsin kände jag mig i morse, så det blev lite sovmorgon :)
Nu börjar julstöket vara klart snart. Men, knäcken har jag skjutit på för länge. Jag har inte gjort den än!! Kanske ett projekt för morgondagen? Ja, jag klubbar för det.
DET ÄR SNART JULAFTON!!! Jag måste bara inse och fatta det också. Julklapparna är i stort sett klara, det är några småjusteringar och inpackning kvar. Sen är det klart.
Julfirandet är också färdigbestämt. Nu gäller det bara att stressa lagom!!
Julgranen lyser fint
Julklapparna ligger under granen och bara väntar in de sista dagarna innan det är dags för öppning. Barnen väntar otåligt, kikar på klapparna och undrar och undrar och försöker få en att råka försäga sig om innehållet. Ja, alla knep är bra utom de dåliga sägs det ju.
Men jag känner att det är en ganska tragisk tid nu också. Allt är inte bara roligt och fyllt av längtan inför självaste julafton. Jag tänker på de runt omkring oss som förlorat nära och kära. I sjukdomar eller olyckor. Det är lika sorgligt i alla fall.
Jag har precis blivit medveten om att två stycken som jag lärde känna på en folkhögskola för många år sedan nyligen har gått bort. Det är sorgligt. Anhöriga har en fruktansvärd tid nu, men samtidigt så tror jag att det är en lättnad för de som gått bort. De slipper den fysiska kampen. De behöver inte kämpa mot kroppens plågor längre.
Samtidigt kan jag inte undvika känslan av sorg. De var inte nära mig, men det känns ändå.
Ytterligare en medvetenhet att när som helst kan det vara slut.
Med de orden så avslutar jag för ikväll
Ta hand om varandra, era nära och kära
