Söndag idag. Veckans sista dag och även sista dagen på helgarbetet. Jo, jag har i och för sig inte börjat än, men det är snart dags att dra sig iväg. Helgen är lugn. Inget särskilt som händer just här och just nu.
Jag känner stor sorg i hjärtat när jag tänker tillbaka några år. Det svåra att människor gör varandra illa. Ibland kan allt handla om missförstånd. Men, så blir det inte utrett, allt fortsätter. Och relationen saboteras.
Jag kan vara extra känslig för sånt. Jag vet inte om det beror på att jag blivit mer ödmjuk inför livet och hur skört och bräckligt det faktiskt är. Jag har förstått att vi inte kommer att leva för evigt. Jag tänker inte lika ofta att "det onda händer inte mig..." Jag vet att det kan hända, precis vem som helst.
Jag för min del kom ur dödens klor med hjälp av sjukvården och min kära familj. Även fast det kändes som att eländet med min cancer, alla cellgiftsbehandlingar, aldrig skulle ta slut, så kom jag ur dödsdomen. Jag dog inte till följd av min cancer.
Det är jag evinnerligt tacksam över.
Varför jag tänker på detta just nu kan vara för att det närmar sig mitt 5-årsdatum. Den sista april år 2009 så fick jag min nya benmärg. Jag är väldigt glad och tacksam över att min bror passade som donator och kunde ställa upp för mig i det jobbiga läget som jag befann mig i då. Det hjälpte min familj så att vi kunde leva vårt liv.
Våra barn blev inte utan sin mamma.
Det var jobbigt under tiden, barnen var ledsna, arga och besvikna,
men jag kom tillbaka, och jag blev frisk.
Vilken välsignelse! Tack Gud!
Jag skulle önska att vi människor tänker lite mer på varandra och tar hand om sina nära och kära. Man vet aldrig när det är för sent.
Ta hand om er!!
