Det var ett tag sen jag hade den helvetiska sjukdomen, men jag har ändå svårt ibland, vid olika tillfällen om det kommer på tal och jag kommer med i ett samtal om eländet. Jag vet vad jag pratar om. Men jag hade tur, eller vad man ska kalla det, jag överlevde eländet, jag gick segrande ur kampen och jag behövde inte lämna min familj. Mina barn blev inte utan sin mamma. De fick mig tillbaka, fastän det var en väldigt jobbig period.
Min äldsta flicka var bara 11 år när cancern kom och drabbade mig. Världen blev helt olik för henne. Hon visste aldrig om jag var hemma när hon kom hem från skolan på eftermiddagarna, jag kunde vara på sjukhuset lika väl. För henne var det många frågor som hon aldrig fick svar på. Jag kunde inte ens svara på om jag skulle överleva.
Min andra flicka var 3 år. 3 år och mamma försvann ofta. Den minsta flickan var bara 9 månader gammal. Under hennes första år var jag väldigt lite hemma. Jag var väldigt mycket borta. Det kändes som om jag inte kände mina barn längre. Känslan var fruktansvärd!
Jag hade ork att kämpa mot sjukdomen eftersom att jag visste att den sortens cancer jag hade kunde man bli frisk ifrån. Det gjorde att jag klarade det. Och min hjälp hemifrån. Jag hade inte klarat det utan den fantastiska mannen i mitt liv och mina fina barn.
Det är inte alla som har sån tur som jag hade. Många människor förlorar kampen mot den hemska sjukdomen.
FUCK CANCER
Nog med elände för ikväll
Nu ska jag avsluta min kväll med en kopp gott grönt te
Ta hand om er!!