Nu har jag nyss tittat på tv, på en av mina förebilder; Mia Skäringer. Där pratade de om mardrömmar. Visst vet jag att folk har mardrömmar i olika skeenden i livet, det kommer och går lite, och jag har också tänkt på det att man bearbetar det man tycker är jobbigt eller känner är det värsta som kan hända. Men jag har varit ganska långt borta från detta nu. För min egen del så minns jag inte ens vad jag drömmer. Det är helt borta när jag vaknar. Men det är ju så att vi i drömmarna går igenom vad vi går igenom under den vakna tiden, vi bearbetar de vardagliga problemen.
Ikväll har vi varit i kyrkan med barngruppen och då gjorde barnen Alla hjärtans dag-kort till de som de vill ge. Det svåra för barnen är nog att kunna gömma dem ända tills på fredag. De vill ju så gärna visa direkt det fina de har gjort.
Nu är det snart dags att sova.
Ha det gott alla och ta hand om er och varandra!!
Mia Skäringer är bäst :)
SvaraRaderasvar: Oj, men tack. Vad glad jag blev av din kommentar! Hmm... svår fråga. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på den, hihi. Men jag tror - är inte helt säker ;p - att det är något av en övnings-grej. Nu vet inte jag hur länge du fotat och så vidare, men jag har märkt på min egen fotografering att jag i början mest bara knäppte, och undrade efteråt varför bilderna blev si eller så... men nu vet jag (oftast) hur jag ska, dels, ställa in kameran men även placera motivet, mig själv o.s.v. för att få det så som jag själv vill. Och sedan hur man kommer dit, är svårt att svara på.. Men jag tror att det handlar om att öva, öva, öva och inte sluta! :)
Hej Malin! Tack för ditt svar. Jag har inte fotat så jättelänge, i ungefär 1 år, men det går i perioder, beroende på inspiration. Men det är bara att fortsätta. Man blir väl bättre med mer övning som du skrev :)
Radera